Hans Linde

Igår deltog jag vid minneshögtiden för Nakba, katastrofen, i Stockholm. I en vacker och stämningsfull cermoni högtidlighölls minnet av de mer än 700 000 palestinier som fördrevs när staten Israel bildades 1948. Det var startskottet för en etnisk rensning som vi inte sett slutet på, som pågår än idag.

Idag skriver 16 svenska judar på Svenska Dagbladets debattplats varför de inte kommer fira Israels 60-årsdag.

"Under maj månad kommer judiska organisationer över hela världen att fira 60-årsjubileet av Israels grundande. Det är förståeligt med tanke på århundraden av förföljelser som kulminerade i Förintelsen.

Vi är judar som – trots det – inte kommer att fira 60-årsjubileet. Det är hög tid att inse att det ena ­folkets dröm har blivit de båda ­folkens mardröm. Vi måste erkänna också ”den andres” ­berättelse."

Fortsätt läsa "Vi firar inte Israels 60-årsdag" »

Jag tyckte det var positivt när Göteborgs Fria startade, nya röster och andra nyheter kom fram i Göteborgs ensidiga och liberalt baktunga medieklimat. Tyvärr har Göteborgs Fria med tiden blivit allt smalare och därigenom ganska ointressant. Men när jag i lördags morse läste Göteborgs Frias "inledare" insåg jag att måttet var rågat. Lászlo Gönczi talar ur skägget (bokstavligt talat) och tar inte bara ställning mot sjuksköterskornas krav, utan menar att "sjuksköterskorna har för hög lön". Vem behöver nyliberaler när vi har miljöpartister?

"Världen behöver en mänsklighet som ägnar sig åt frid i stället för prylhysteri, fred i stället för vapen och människor som väljer solidaritet istället för gruppegoistisk kamp för högre löner". skriver Gönczi och tillägger "Samma agerande bör ske över hela arbetsmarkanden, både för ingenjörer, chaufförer, rörmokare och lärare. Man brukar hävda att en del yrken behöver få högre status. Men status ska inte utryckas genom håvor som uppkommer via rovdrift av natur och medmänniskor. Status borde arbetstagarna söka i tillfredställelsen att göra ett gott jobb och i omgivningens uppskattning." Så punchpatrons-konservativ vågar inte ens Svenskans ledarplats vara längre...

Fortsätt läsa "De nya nyliberalerna i skägg" »

Med några dagars försening har Stockholms Fria lagt upp en debattartikel av mig om regeringens dubbla måttstockar om mänskliga rättigheter.

Varje gång regeringen i något sammanhang yttrar sig kring mänskliga rättigheter tycks begreppet stramas upp ytterligare. Regeringens snäva syn sträcker sig till att i bästa fall gälla de politiska och medborgerliga rättigheterna. Men utan ekonomisk och social utveckling är risken överhängande att de medborgerliga och politiska rättigheterna bara förverkligas för en bemedlad elit.

Men de dubbla måttstockarna märks inte bara när det kommer till vilka rättigheter som lyfts fram. Så länge brotten begås av USA eller deras allierade möts de av tystnad, ursäkter och bortförklaringar. När de begås av USA:s fiender används brotten för att försvara folkrättsbrott, ockupation och isolering. Små och ekonomisk ointressanta länder kan kritiseras, men USA:s övergreppskantade "krig mot terrorismen" och Kinas grova kränkningar av fackliga rättigheter möts med en talande tystnad.

Idag har jag en debattartikel i GT om borgerlighetens hyckleri om Kina. Samtidigt som man avkräver svenska idrottar ett tungt ansvar så åker svenska ministrar och företagsföreträdare i skytteltrafik till Kina utan att några som helst krav om mänskliga rättigheter ställs. Vi har alla ett ansvar för att stå upp för de mänskliga rättigheterna, men Sveriges utrikesminister heter Carl Bildt, inte Stefan Holm.

Riksdagsledamoten Hans Rothenberg (m) säger:
"När Susanna Kallur intervjuas av medierna kan hon säga att det var roligt att ta medalj i ett land som förhoppningsvis snart är en demokrati." Liknande uppmaningar riktas inte till de svenska näringslivstoppar som nu glatt utnyttjar att den kinesiska arbetskraftens avsaknad av fackliga rättigheter.

Det är inte så svårt att tala om hyckleri när borgerliga företrädare avkräver svenska idrottsmän och kvinnor ett ansvar som deras egna ministrar inte tar.

I morse debatterade jag den stundande firandet av Israels 60 årsdag. Hör debatten här.

En mur värd att fira?

Några planerar att hoppa kalaset, bl.a de 700 000 palestinier som fördrevs 1948 och vi som tycker att typ folkrätt och fred inte är så pjåkigt. Bland de som inte lagt champangen på kylning inför 60-årsdagen av den rasistiska apartheidstaten Israel är en grupp brittiska judar. I The Guardian skriver de bl.a.

We cannot celebrate the birthday of a state founded on terrorism, massacres and the dispossession of another people from their land. We cannot celebrate the birthday of a state that even now engages in ethnic cleansing, that violates international law, that is inflicting a monstrous collective punishment on the civilian population of Gaza and that continues to deny to Palestinians their human rights and national aspirations.

We will celebrate when Arab and Jew live as equals in a peaceful Middle East.