I dagarna har Sverige fått sin tredje borgerliga handelsminister på ett år. Ewa Björling kommer närmast från Utrikesutskottet, där hon suttit tvärs över bordet från mig. Björlings befodran innebär ytterligare ommöblering bland moderaterna i utrikesutskottet och på UD. Inte utan att det känns som en utdragen omgång av fruktsallad.
Björling har kört för fort, dumpat jord utanför tomten och anlitat svart arbetskraft (finns det någon moderat som inte gjort det?), men det är inte hennes rättstvister som får mig att höja på ögonbrynen.
Ali Esbati har redan kommenterat Ewas engagemang för Israels ockupation av Palestina. I augusti kunder vi även läsa ett glödande försvar av Marockos ockupation av Västsahara, Afrikas sista koloni, signerat Ewa Björling. Bland annat konstaterar hon "att ensidigt propagera för att Västsahara skall bli självständigt är således i dagsläget detsamma som att propagera för en kommunistisk gerillaregim".
Har vi hört den förrut? Jajamensan, i decennier var hotet om kommunism ett säkert kort när kolonialmakter och förtryckarregimer skulle försvara sig. Apartheidregimen i Sydafrika gjorde med särskild frenesi. ( En regim som för övrigt förre handelsminister Sten Tolgfors än idag inte tycker att vi borde ha bojkottat).