20 timmars resa till Sverige, via sex flygplatser, gav tid att reflektera över det jag sett och upplevt i Nicaragua. Insågt att jag inte skritvit om ett av de mer intressanta studiebesöken jag gjorde i Nicargua; på Polishögkvarteret i Managua och på polisstationen i Masaya.
I Centralamerika har "mano dura" (hårda tag) varit en vägvinnande paroll o val efter val. Förra veckan gick högerkandidaten Otto Perez Molina vidare till andra omgången av presidentvalet i Guatemala med löfte om "mano dura". I El Salvador gick den sittande presidenten Antonio Elias Saca, från ytterhöger-partiet Arena, steget längre och krävde "super mano dura" i senaste valet. Jan Björklund skulle ha kännt sig som fisken i vattnet.
Men medan land efter land satsat på repression och hårda tag, har man i Nicaragua valt en helt annan väg.
Efter revolutionen 1979 bildade Sandinisterna i FSLN en ny poliskår; Policia Nacional. Man valde att satsa på den rakt motsatta strategin från flera av grannländerna. Istället för repression - dialog, förtroendeskapande och förebyggande arbete. Inte sällan är man lika mycket socialarbetare som poliser, beskriver man det för mig. Man bygger upp speciella stationer som bara arbetare med mäns våld mot kvinnor på ett banbrytande sätt för regionen. Man storsatsar på att få in kvinnor i kåren. Idag är 28 % av poliserna kvinnor och polischefen och rektorn för polishögskolan är båda kvinnor. Polischefen och sandinisten, Aminta Granera, är en av landets populäraste personer. Ryktet på gatan säger att hon har en god chans att bli nästa president...
Och Nicaraguas polis har varit framgångsrika. Man har den lägsta kriminaliteten i regionen och lyckas göra de mest omfattande narkotikabeslagen. I grannländerna går utvecklingen på många områden i den motsatta riktningen, i "mano duras" spår har omfattande övergrepp följt, inte sällan riktade mot vanliga centralamerikaner, i synnerhet de fattigaste. Ungdomar misshandlas för att de har en tatuering, grips för att deras kläder påminner om gängmedlemmars. Att vara fattig gör dig automatiskt till misstänkt, en möjlig förbrytare. "Fattigdomen har kriminaliserats" som en nicaraguansk polis uttrycker det.
Övergreppen har undergrävt förtroendet för polisen i El Salvador och Guatemala, där väljer befolkningen att inte anmäla brott, än mindre tipsa polisen - risken är överhängande att de själva i slutändan trakasseras. I de överfulla häktena och fängelserna har gäng och knarkligor inte någon större problem att värva...
Sveriges polis har sedan flera år tillbaka ett långgående samarbete och utbyte med nicaraguanska polisen. Den ansvarige biståndshandläggaren berättar att man hoppas att grannländerna ska inspireras av Nicaragua. Personligen hoppas jag att även den svenska borgerligheten skulle lära sig ett och annat av Nicaragua...