I Burma slaktas befolkningen på Rangoons gator av en illegitim regim. Deras brott består i att de kräver sina mest grundläggande rättigheter. Det burmesiska folket behöver nu vårt stöd och vår solidaritet i sin kamp mot förtryckarregimen. Igår samlades representanter för alla riksdagspartier på Medborgarplatsen, drygt 2000 stockholmare och tillresta exil-burmeser slöt upp.Jag representerade Vänsterpartiet (infogar talet nedan). Det känns inte helt bekvämt att dela podium med Fria Moderata Studentforbundet och KDU, men nu handlade det om att stå upp för de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.
Men alla resonerar inte på samma sätt. Innan blodet hunnit torka på Rangoons gator tar Mufs ordförande Niklas Wykman tillfället att göra händelserna till ett slagträ mot den svenska vänstern. Taktfullt Wykman!
"Men det är samma kommunister och diktatorer här som där. Samtidigt som det burmenska folket inte har råd att åka till jobbet för att regimen har chockhöjt skatten på bensinen så vältrar sig diktatorn i lyx. Vi såg det i Sovjet och Irak, vi ser det i Kuba och Nordkorea. Så blir det när vänstern tillåts styra över andras liv."
Fakta i målet är att det Burmesiska Kommunistpartiet (som förövrigt Aung San Suu Kyis pappa var med och grundade) är förbjudet och dess medlemmar har utsatts för omfattande förföljelse av regimen.
Så här sa man i en intervjuv för ett par år sedan; "The people of Burma have been suffering under the military for more than four decades. Burma's position
among the international community is now at the back
seats and will be overtaken by other backward minnows
if things go on like this. The Communist Party of Burma would support and welcome
anyone who helps the nation get freed from the grip of
the army."
Det här är det som gör mig kanske mest illamående med den svenska unghögern. Politik handlar inte längre om människor, det handlar att vinna ett politiskt spel genom käcka PR-knep och skruvade uttalanden. Mest mediagenomslag vinner! Man får känslan att de levt så långt bort från verkligheten, hängt på allt för många interna fester, dunkade varandra i ryggen några gånger för mycket och tillbringat på tok för många timmar på seminarierna med Timbro för att komma ihåg att politik handlar om människor. För hur annars kunde Wykman se på nyheterna igår och tänka; "Utmärkt, det här ger mig ett lysande tillfälle att ge den svenska vänstern en bredsida!".
Mitt tal från igår;
"Diktaturens bästa allierade är mänsklighetens tystanden inför dess brott, Diktaturens bästa tillflyktsort är mänsklighetens glömska över deras övergrepp. Låt oss därför göra det solklart för generalerna i Burma, att vi är många världen över som ser deras mord, slavarbetare och utsugning av det burmesiska folket. De kan slå ner demonstranterna i Rangoon och Mandalay, men de kan inte slå ner det hopp som fötts eller den solidaritet vi känner med det burmesiska folket.Låt det stå utom all tvivel för juntans generaler att den har ingen tystnad, ingen glömska att hoppas på. För vi kommer att minnas och världens dom kommer att bli hård.
Men låt oss även se juntans vänner, och låt domen blir hård över dem som idag håller regimen under armarna. Kinas stöd till regimen förtjänar bara fördömande. Blodet från Rangoons gator stänker även på den redan blodsbesudlad regim i Peking. Men juntans vänner hittar vi tyvärr även i Europa, Europeiska gas- och oljebolag pumpar in pengar i denna illegitima regim. Brittiska vapenföretag har exporterat ammunition till denna förtryckarregim. Sverige måste stå upp för den folkvalda regeringen och demokratin i Burma och inte tillåta ett öre, inte en kula ner i juntans fickor."