Idag vid tiotiden kommer riksdagen debattera regeringens proposition om att skicka 160 svenska män och kvinnor att delta i FN:s och Afrikanska Unionens insats i Darfur, UNAMID. Tyvärr kommer ingen från vänsterpartiet kunna delta, men vi ställer oss bakom det förslag som ligger på riksdagens bord utan invändingar.
Det är bara att konstatera, FN borde varit på plats för länge sedan i Darfur. Det finns en rad skäl till att insatsen dragit ut på tiden. Självklart vilar det tyngsta ansvaret på Sudans regering som dragit frågan i långbänk, samtidigt som 100 000-tals människor på flykt. Men en dag som denna är det fler som förtjänar kritik...
I svensk media har stor skuld även lagts på Kina för att de blockerat en insats och stöttat upp regimen i Khartoum, så är säkert fallet. Men vad som det inte diskuterat är hur USA i realiteten försvårat att få en insats på plats.
För ett år sedan var jag i FN:s Generalförsamling. Utanför de officiella mötena och i korridorerna var de flera svenska representanter som menade att USA spelat en avgörande negativ roll i förhandlingarna om en FN-insats i Sudan.
Det är knappast någon hemlighet att USA inte toppar popularitetslistorna i Sudan efter att man bombade en läkemedelsfabrik i Khartoum. Dessutom är det knappast bara Bildt som är intresserad av sudanesisk olja. Att regimen i Sudan därför har en viss misstänksamhet mot USA är inte svårt att förstå, trots detta valde USA att gå först i ledet för en insats, på ett offensivt och klumpigt sätt. I FN i New York var man övertygad om att om USA tagit ett steg tillbaka från förhandlingarna hade man kunnat undvikit låsningar och fått styrkan på plats långt tidigare.