Under den senaste tiden har avsevärd kraft från liberalt håll lagts på OS i Kina. I somras menade Birgitta Ohlsson i Göteborgs Posten att de svenska idrottarna borde bära ett vitt sidenband för att visa sorg över offren för diktaturen i Kina under OS. Förra veckan krävde liberala ungdomsförbundet att de svenska idrottarna borde bojkotta OS för Kinas stöd till diktaturen i Burma.
Innan liberalerna får tuppjuck får jag väl tydliggöra att jag inte slog några frivolter av glädje när Kina fick OS. Det är helt avgörande att Sverige i alla forum där man möter representanter för den kinesiska regimen och det kinesiska näringslivet lyfter frågor om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, även i samband med OS. Men kanske liberalerna skulle kräva att de egna ministrar lyfter frågor om demokrati och mänskliga rättigheter innan man kräver det av Carolina Kluft, Stefan Holm och Kajsa Bergqvist? Det är trots allt regeringen, inte idrottarna som är ansvariga för Sveriges utrikespolitik...
Strax före sommaren tog regeringen emot Hu Jintao under fanfarer, pompa och ståt. Det var röda mattor och cocktail-partyn. Hemma i Göteborg var det så nära folkfest man kan komma när Jintao besökt staden och Götheborg seglade in i Göta älv. Jintao är Kinas president och var en av de ansvariga för massakerna på Himelska Fridens Torg. Någon som hörde krav från Ohlsson om vita band på regeringen och näringslivet då?
Samtidigt som Luf nu kräver bojkott har Lars Leijonborg varit i Asien. Både bojkottskravet och en reseberättelse presenteras i tidningen Nu i veckan. Under rubriken "Greetings from Asia" får vi se Leijonborg på fotbolls-match i Kina och läsa att han besökt "Kina, Sydkorea och Singapore. Det är tre länder som nått ekonomiska framgångar, men med olika recept. De har dock gemensamt att de alla satsar stort på forskning". han hade också ett "bra möte" med den kinesiske utbildningsministern som bjöd på tolvrätterslunch. Misstänker att ett "bra möte" inte innebär ett möte där man diskuterar mänskliga rättigheter...
För egenintressena ljuger inte. Handeln växer med Kina, miljoner kineser arbetar under slavlika förhållande för att dryga ut kassakistorna hos den kinesiska ledningen och det svenska näringslivet. Att ifrågasätta denna kravlösa handel som stärker regimen i Beijing är tabu inom borgerligheten, då får man syssla med sympolpolitik istället. Det ger snygga pressmeddelande, men förändrar inte verkligheten för kineserna.
Själv kommer jag hålla tal på måndag 17.00 på Kungsportsplatsen i Göteborg på en manifestation för att lyfta brotten mot de mänskliga rättigheterna och OS i Kina. Då kommer jag ta upp det som inte sas på regeringens cocktailpartyn med Jintao och Leijonborg tolvrätterslunch.
Ulf Bjereld, som jag haft som föreläsare på Göteborgs Universitet en gång i tiden, skriver klokt och balanserat i samma fråga.