För ett par veckor sedan stod alla partier på Medborgarplatsen och visade sitt stöd till demokratirörelsen i Burma. Från borgerligheten var tonläget uppskruvat, dagen till ära hade moderaterna ställt upp med fyra talare. I andra fora försökte diverse borgare på det smutsigaste sätt koppla juntan i Burma till den svenska vänstern. "Varför är vänstern så tyst?" frågade de sig samtidigt som vi producerade uttalanden, talade på demonstartioner, delade flygblad och tryckte upp knappar så att knappmaskinen hemma på partiexpeditionen i Göteborg gick varm.
I går träffades EU:s utrikesministrar på ett så kallat Garec-möte, där man diskuterade utökade sanktioner. Trodde du att all retorik hemma i Sverige betydde något och att Carl Bildt vara en av dem som gick i bräschen för hårda sanktioner? Känn dig lurade big time!
Inför mötet hade Svenska Burmakommittéen och den burmesiska exil-premiärministern Sein Win krävt hårda ekonomiska sanktioner i en debattartikel.
Så här skrev de bl.a. "Alla nya investeringar i Burma ska förbjudas, något som USA gjorde redan 1997. Import av produkter ska förbjudas, särskilt från olje-, gas-, och skogsindustrin. Handeln med dessa råvaror är generalernas största inkomstkälla och kontrolleras helt av bolag som ägs av regimen.
Vinsterna från handeln kommer i mycket begränsad utsträckning befolkningen till del i form av arbete, sjukvård eller utbildning. Pengarna går till en armé som finns till för att hålla det egna folket i schack och till projekt som bygget av en helt ny huvudstad isolerad inne i djungeln, Naypyidaw.
Skärpta ekonomiska sanktioner leder inte ensamt till att militärregimen ger upp och inleder en dialog med den demokratiska oppositionen, men de utgör kraftfulla verktyg i arbetet för att så ska ske".
På EU-nämndsmötet i fredags, då Burma stod på dagordningen, frågade jag Carl Bildt om han stödde den burmesiska oppositionens krav. Det blev många "eventuellt", "kanske" och "i fall att", men signalen var tydlig; Sverige var emot utökade sanktioner. Jag valde att reservera mig mot regeringen linje och menade att Sverige borde stödja oppositionens krav. Miljöpartiet hängde på, men sen var det tyst. Sossar, moderater och folkpartister slöt utan invändningar upp bakom Bildt.
Burmakommittéen skrev i sin debattartikel att de fått "indikationer på att den svenska regeringen utgör en bromskoloss i EU:s samtal om skärpta sanktioner". Nu är de indikationerna bekräftade. Borgarnas retoriken på Medborgarplatsen var inte värt ett smack.