Ett år med borgerlig utrikespolitik, ett år av Socialdemokratisk opposition. Båda är intressanta att analysera och utvärdera. Ska jag vara ärlig så förvånas jag mindre av den Bildtska utrikespolitik än av en socialdemokratiska opposition, eller rättare sagt avsaknaden av socialdemokratisk opposition.
Summan av Socialdemokraternas första år i opposition i Utrikesutskottet är en reservation (jag tippar på att Vänsterpartiet lämnat in ett 40-tal). Vi har behandlat frågor om vapenexport, svensk trupp i Afghanistan, den svenska biståndspolitiken, Palestina, klusterbomber, EU med mera utan att Socialdemokarterna haft något att reservera sig emot. I realiteten har S fungerat som ett femte alliansparti i Utrikesutskottet, där man systematisk röstat med de borgerliga i omröstning, efter omröstning, efter omröstning.
Men inte sitter de tysta väl? Nej, de diskuterar Bildts optioner, vad någon gång sa till någon på något toppmöte, paranteteser i dokument från EU (jag skämtar inte) och dylikt. S har valt att gå i opposition mot den rådande administrationen, men någon mer omfattande opposition mot den förda politiken har vi inte sett röken av. I söndags var det dags igen för Urban Ahlin (s) att dra sin lans mot den borgerliga byråkratin...
I Svenska Dagbladet kritiserar Ahlin den borgerliga "ambassadslakten" (vilket traditionellt varit en socialdemokratisk paradgren). Och det finns all anledning att vara reagera starkt...
Den borgerliga regeringen kommer nu genomföra en omfattande omläggning av Sveriges ambassader och konsulat. Länder i Syd där vi varit närvarande i decennier och spelat en avgörande roll planeras nu läggas ner för att istället bana väg för nya ambassader på platser där man kan ge legitimitet och eldunderstöd till USA:s krig mot terrorismen. Bakom nedläggningarna och öppningarna av ambassaderna finns en tydlig politisk agenda, att stärka den "trans-atlantiska länken", att tydligare markera sin underdånighet till USA och att ta ytterligare ett steg bort från en självständig utrikespolitik.
Det finns mycket att kritisera i den planerade omläggningen. Och mycket riktigt rustar Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för Socialdemokraterna, för strid! Men mot nedläggningen av generalkonsulatet i Kaliningrad... Konsulatet öppnades 2006 av s-regeringen och jag måste erkänna att Ahlins upprördhet känns lite som utrikespolitisk bypolitik, där man slår vakt om "sina" ambassader och konsulat.
Kritiken mot den borgerliga utrikespolitikens huvudinriktning lysser fortfarande med andra ord med sin frånvaro hos den socialdemokratiska ledningen, kanske helt enkelt för att den inte finns?