Igår åt jag middag med Ellen Johnson-Sirleaf och en delegation från Liberia på Villa Bonnier.(Inte utan att jag satt och log åt att här sitter en jäkla skånsk grisfarmarpåg och skålar med högdjuren). Johnson-Sirleaf är ingen rödglödgad socialist och den borgerliga pressen för henne till skyarna, kanske till och med lite för högt. Men för en gångs skull kan jag skita i det, jag gillar tanten!
När delegtionen anlände bestod den i stort sett bara av kvinnor. Vid sidan av presidenten Johnson-Sirleaf var utrikes-, finans- och jämställdhetsministern på plats och samtliga var kvinnor. Jag fick jämställdhetsministern till bordet som berättade att man inte uppnått jämn könsrepresentation inom politiken på långa vägar, men att de kvinnor som fanns placerades på "strategiska platser", därför hade kvinnor tilldelats alla tunga ministerposter. Vilken befrielse att höra efter man träffat otaliga potentater som stoltserat med att man haft en hög representation av kvinnor, men där kvinnor förpassats till de minsta och minst viktiga ministerposterna.