Klustervapen utgör i dag en av de vidrigaste formerna av vapen. När ett klustervapen exploderar sprids ett stort antal mindre sprängladdningar, inte olikt små minor, över ett stort landområde, vilket i praktiken gör det omöjligt att undvika civila offer. 98 procent av dem som har fallit offer för klustervapen har varit just civila, enligt en undersökning av Handicap International. 40 procent har varit barn.
Att användning, produktion och handel med klustervapen borde förbjudas borde vara en självklarhet. Österrike, Belgien, Ungern och Norge har redan inför moratorium eller förbud. Bulgarien, Serbien och Kroatien är på gång. Men i Sverige slåss den borgerliga regeringen för sina egna klusterbomber, bombkapsel 90.
5-7 december träffas representanter för ett stort anatal länder i Wien för att diskutera ett förbud mot klustervapen. Sverige är representerade och regeringen stödjer ett förbud, så länge man få behålla sina egan bomber. Jag har ställt fråga till Tolgfors på området. Hans svar kan sammanfattas så här; Gärna förbud mot klusterbomber, men någon annanstans, någon annan gång, för någon annan. Med en sådan inställning kan man fråga sig med vilken trovärdighet Sverige kommer att gå in i fortsatta förhandlingar om ett internationellt förbud?
Ulla Andersson, vänsterpartist i finansutskottet, uppmärksammar samtidigt att AP-fonderna fortsätter investera i klusterbomber, med regeringens goda minne.
Hyckleri? Jajamensan, i kubik!
För övrigt kommer dagen ägnas åt att debattera biståndsbudgeten 2008. I vanlig ordning kommer Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna överträffa varandra i intetsägande floskler och plattityder för att dölja att man i stort sett svikit varenda vallöfte på biståndsområdet för att behålla regeringsfriden.
Som inte det var nog är risken överhängande att jag missar föreställningen Zarah på Folkoperan som jag sett fram emot i månader. Så här skulle det aldrig gått om vi satt vid makten!
