Jag är allergisk mot två saker; pälsdjur och tjänstemannamässiga politiska möte i "samförståndsanada", där det politiska etablissemangets ryggdunkar viner. Sen i söndags är jag på Folk och Försvars konferens i Sälen. Så många pälsdjur har jag inte stött på, men ryggdunkandet har varit öronbedövande och samförståndsandan stundtals kvävande.
Har kunnat se Cecilia Malmöström och Margot Wallström ryggdunkas, Sten Tolgfors och Urban Ahlin (utrikespolitisk talesman för s) ryggdunkas, förvsarsindustrin och Anders Karlsson (ordförande i försvarsutskottet och socialdemokrat) ryggdunkas osv. Priset tog nog trots allt när Urban Ahlin som, inte utan visst engagemang, talade om att EU måste försvara "europeiska värderingar" så som "liberal marknadsekonomi" i EU:s grannområde. Behöver jag tillägga att Lars Adaktusson var konferensier?
Sist på dagordningen skulle jag diskutera Afghanistan med Allan Widman (fp) och Kent Härstedt (s). Jag inledde med ett försök till skämtsamthet med att det nu var det min uppgift att som siste talare bryta med tre dagars samförståndsanda och enighet. Vilket så klart möttes med en gravdjup tystnad.
Konferensens höjdpunkt var Bengt Kristiansson, ordförande i Svenska Afghanistankommittéen som talade om just läget i Afghanistan. Svenska Afghanistankommittéen är för ISAF-insatsen och för det kritiserats i vänsterkretsar, men jag måste erkänna att jag har en stor respekt för Kristiansson djupa kunskap om politiska utvecklingen i landet. Hans anförande är ofta oerhört givande, även om vi inte hamnar i samma ståndpunkt om själva insatsen vara eller icke-vara. Dagens anförande var ett av de bästa jag hört av honom. Kriget kan inte vinnas militärt, ISAF-insatsen måste renodlas och få en större inslag av förhandlingar och dialog och "man måste resa länge i Afghanistan för att hitta någon som inte betraktar USA som en ockupationsmakt". Det var ett budskap som inte gick hem hos alla åhörare kan man tänka sig...
Kristiansson presenterade en rad förslag som han såg som förutsättningar för fred i Afghanistan; USA måste lämna landet, ISAFs mandat förtydligas, ISAF bör ställas under en civil ledning, man måste ompröva Natos lämplighet att leda ISAF och alla strategier måste ta sin utgångspunkt i Afghanistans suveränitet. Om Kristianssons förslag skulle vinna gehör skulle det radikalt förändra förutsättningarna till det bättre för ISAF att bidra till en positiv utveckling i landet. I samförståndsandans mörker var det en reflekterande och ärlig ljuspunkt.
Problemet med Folk och Försvars samförståndsanda är nu inte att det blir en trist, men på något sätt stundtals underhållande, konferens. Problemet är att i för Sverige avgörande frågor så fattas besluten genom ömsesidig bekräftelse inom ett litet politiskt etablissemang. Var är den folkliga debatten när alliansfriheten skrotas? När tillfrågades det svenska folket om det tydliga omläggning av svensk säkerhets- och utrikespolitik till en politik av USA-hejarklackskaraktär? Någon sa att här på Folk och Försvar löser voi sånt som skulle ta ett år i verkligheten över en middag. Hur bra är det på en demokratiskala?
Ida Gabrielsson, Ung Vänsters ordförande, har också genomlevt troligen en av sina mer bisarra "samtal".