Efter en höst av borgerlig hetskampanj mot biståndet med starka inslag av nyliberalt snömos och rena lögner presenterade idag Diakonia en omfattande, välunderbyggd och faktatung rapport om biståndet i allmänhet och det svenska i synnerhet. Rapporten är lång, men den som på allvar vill diskutera biståndet på ett hederligt sätt bör ta sig den tiden.
Den presenterades på ett välbesökt seminarium i morse med efterföljande debatt mellan de biståndspolitiska talesmännen från riksdagspartierna. Jag företräde Vänsterpartiet.
På många punkter bekräftades den omfattande kritik vi haft från Vänsterpartiet mot regeringens biståndspolitik. Visst finns det omfattande problem med kvalitén på biståndet, men inte främst ute i fält, utan i Stockholm när budgeten sätts. Biståndet har urholkats, öppet eller genom budgettekniskt fiffel, på ett sätt som gör att 1%-målet bara uppfylls i teorin. Samtidigt motverkas de positiva effekter som biståndet har genom regeringens handelspolitik, vapenexport, stöd till IMF och Världsbanken krav på privatiseringar mm i Syd och ovilja att erkänna Nords medansvar för skuldkrisen i Syd.
Ett exempel på detta fick vi i söndags när biståndsministern i ekot i stort sett stoltserade med att Sverige bröt mot internationella regler när man använde biståndspengar för att skriva av gamla exportkrediter för försäljning av tre kustbevakningsfartyg till försvarsmakten i Liberia 1979, då landet var en genomkorrumperad enpartistat.
Så här säger Diakonia i ett pressmeddelande;
Allt bistånd når inte de fattiga. Givarländerna, däribland Sverige, urholkar biståndsbudgeten och använder pengarna till annat än arbete för att utrota fattigdomen. Det visar Diakonias biståndsrapport "Dragkampen om biståndet" som presenteras idag torsdagen den 31 januari.
Med statistik från OECD-DAC visar Diakonia i sin biståndsrapport att det globala biståndet till fattigdomsbekämpning avstannat. Biståndsökningarna sedan 2001 har i huvudsak gått till exportkreditskulder i givarländerna, katastrofinsatser, flyktingverksamhet i givarländerna och till insatser relaterade till "kampen mot terrorismen" i Irak och Afghanistan. Endast cirka 158 miljoner kronor av de cirka 395 miljarder kronor som det globala biståndet ökat med mellan 2001 och 2005 har gått till arbete för att uppnå millenniemålen och andra program för att minska fattigdomen.
Rapporten visar att även Sverige urholkar biståndet till andra utgiftsposter. I budgeten ges informationen till svenska medborgare att pengarna går till fattiga människor, men i själva verket stannar en del i Sveriges statskassa. 2007 urholkades det svenska biståndet med 10 procent av anslaget på cirka 30 miljarder - en bottennotering för de senaste fem åren.