För den som har en stund över imorgon vid nio på morgon kan få se mig debattera med handelsminister Ewa Björling om EPA-avtalet, handelsavtalet mellan EU och Afrika som nu "framförhandlas" (man skulle också kunna säga "påtvingas" genom hot och fiffel). I Sverige har kanske inte EPA-frågan varit någon kioskvältare men i Afrika har protesterna varit omfattande bland fackföreningar, bondeorganisationer osv. Även Internationella Valutafonden och EU-kommissionen har visat i konsekvensanalyser att risken är stor att handelsavtalen kommer slå sönder förutsättningarna för utveckling och fattigdomsbekämpning. Ändå vägrar EU ta intryck av kritiken och använder allt smutsigare tricks för att påtvinga Afrika ett handelsavtal man aldrig velat ha.
Lemurerna på Madagaskar vill inte heller ha EPA-avtalet. Vad är det för hjärtlöst statsråd som påtvingar lemurbebisen ett handelsavtal den inte vill ha?
Så här skriver jag i min interpellation;
"Av de 78 länder som förhandlar EPA tillhör 40 de minst utvecklade i världen. I takt med att förhandlingarna framskrider höjs allt fler kritiska röster, inte minst från Afrika. Många menar att det är orimligt att tro att dessa länders företag och bönder skulle klara av konkurrensen på en öppen marknad från europeiska storföretag och Europas högt subventionerade industrijordbruk.
Enligt en rad konsekvensanalyser av EPA kommer Afrika att förlora stora summor på dessa påtvingade avregleringar, vars snabba takt man inte valt själv. Antalet varningar för såväl ekonomiska som sociala katastrofer för länderna i södra Afrika ökar. Ett exempel är en analys gjord av Internationella valutafonden och EU-kommissionen. Enligt den skulle Kenya förlora 65 procent av sin industri, 12 procent av statsinkomsterna och miljontals arbetstillfällen på landsbygden – Kenya skulle behöva utesluta mer än hälften av förslagen till handelsöppningar i EPA för att inte drabbas.
Om EU och Sverige fortsätter att driva igenom handelsavtalet EPA utan att lyssna på kritiken riskerar man att sätta spiken i kistan för millenniemålen och därmed stoppa en utveckling mot minskad fattigdom i Afrika. Trots att partnerskap och ägandeskap har blivit de nya modeorden i relationen mellan EU och Afrika försöker EU nu köra över de afrikanska länderna och påtvinga dem ett handelsavtal som de till stora delar inte vill ha."