I dagens Flamman kan man förutom en utmärkt ledare av Aron Etzler om Vänsterpartiets utveckling och utmaningar läsa en debattartikel av mig om Zimbabwe.
"Zimbabwe är idag utan tvekan en starkt auktoritär stat där yttrande- och mötesfriheten är starkt begränsat och där oppositionella lever under konstant hot om förföljelse, utomrättsliga arresteringar och tortyr. President Robert Mugabe har sedan länge lämnat alla former av visioner och ideal bakom sig, om de nu någonsin existerade, för att istället utvecklas till en starkt auktoritär ledare som sätter sin egen maktposition före zimbabwiernas bästa. Situationen i Zimbabwe är inte enkel eller svart-vit, men det går inte att bortse från regimens stora ansvar för den politiska och ekonomiska situationen som drabbar vanliga zimbabwier oerhört hårt.
Zimbabwe är idag i stort behov en verklig jordreform där den svarta befolkningen får tillbaka den jord de bestals på under det brittiska kolonialstyret. Men när Mugabe idag använder jordfrågan och en retorik om kolonialism så handlar det om att skapa legitimitet för sin egen regim och misskreditera den brokiga oppositionen mot hans styre, inte om rättvisa för befolkningen.
Redan under 80-talet, efter självständigheten, använde Mugabe den beryktade femte brigaden och regeringspartiet Zanu:s ungdomsförbund för att med våld tvinga fram en sammanslagning med den konkurrerande befrielserörelsen Zapu. Tusentals zimbabwier, i synnerhet bland minoritetsgruppen ndebele, mördades när Mugabe skulle konsolidera sin makt.
USA försöker idag, utifrån sina egna intressen, avsätta regeringen i Zimbabwe. Politiken känns igen från en lång rad stater och den är en politik som aldrig den svenska vänstern stött, men det får inte innebära att vi blundar för de omfattande övergrepp Mugabe gör sig skyldig till mot sin egen befolkning.
EU har sedan 2002 sanktioner på tre områden, vilka också omfattar Sveriges relation till landet. 120 personer ur Zanu-PF:s och statsförvaltningen ledning har fått sina konton frysta och belagts med reserestriktioner. Det råder ett förbud mot export av ”utrustning som kan användas för internt förtryck” och krigsmateriell. Vänsterpartiet har inte motsatt sig dessa sanktioner och frågan är på vilket sätt zimbabwierna skulle få det bättre av att Mugabes privata konton ”tinades upp” eller att militärindustrin tillåts exportera till landet?
Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. Det finns inga sammanhang eller omständigheter som kan ursäkta eller förminska betydelsen av brott mot de mänskliga rättigheterna. Borgerligheten må ha olika måttstockar när man bedömer brott mot de mänskliga rättigheterna, men den får inte innebära att vänstern får gå i samma fälla. Det är en grundläggande uppgift för Vänsterpartiet är att stå upp för de mänskliga rättigheterna oavsett var, när och med vilka motiv de kränks och inskränks. Det måste vara utgångspunkten i vår solidaritet med Zimbabwes folk."