Det pratas ofta om den stora samstämmigheten i svensk utrikespolitik, att det finns en så stor samsyn över partigränserna. Om det någon gång verkligen funnits en samsyn så är den nu död.
Annelie Enochson (kd) i Förenade Israelinsamlingen;
"När jag hör ordet Israel tänker jag på alla fantastiska berättelser från Gamla Testamentet, ett land som judar i alla tider haft som sitt förlovade land, ett land välsignat av Gud för det judiska folket. Men jag tänker även på det moderna Israel som tillkom på demokratisk väg genom en omröstning 1947 i FN, ett land som är ett levande exempel på hur verklig samexistens kan fungera. Ett av de få länder där judar, araber, kristna, muslimer, bahais mfl. kan leva sida vid sida och leva i harmoni med varandra".
Jag och Ida Legnemark i torsdagens Borås Tidning;
"Jonathan Mäkinen skriver att ”man måste se den stora skillnaden på mördandet av civila israeler och israeliskt självförsvar”. Vi skulle önska att Israels ständiga hejarklack i Sverige skulle ha frågat palestinierna Ali Dardona 8 år, Muhammad Hamudah 9 år och Dardona Dardona 12 år om de såg denna ”stora skillnad”. Nu går det inte eftersom dessa tre barn dödades av en israelisk raket 28 februari när de spelade fotboll i flyktinglägret Jabalya. Bara mellan 27 februari och 3 mars dödades 54 oskyldiga civila palestinier, 25 av dem var barn, av Israel. Hur kan raketbeskjutning av fotbollsspelande barn beskrivas som självförsvar?"
"Verklig samexistens" i Abu Dis, Västbanken