1996 firade jag 1 maj för första gången. Det var på många sätt ett miserabelt 1 maj-firande. En alltför liten skara träffades på det alltför vindpinade Olof Palmes plats i hamnen i Trelleborg alldeles för tidigt på morgonen. Jag minns inte vem som talade, men jag minns att han överröstades av en traktor som åkte förbi. Och jag minns att när gick hem längs gatorna i Trelleborg sjöng jag Hannes Skölds kampvisa från 1911;
Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus
Så kändes det då, så har det känts varje 1 maj. Det här är dagen då vi glömmer ”mödornas härd” för att vi vet att vi inte är ensam.
Så inledde jag mitt tal förra året, imorgon är det dags igen. Jag talar 10.45 i Kinna och i Borås 12.30 (samling på Stora torget 11.30). På kvällen blir det så klart fest med Vänsterpartiet Göteborg.