Med några dagars försening har Stockholms Fria lagt upp en debattartikel av mig om regeringens dubbla måttstockar om mänskliga rättigheter.
Varje gång regeringen i något sammanhang yttrar sig kring mänskliga rättigheter tycks begreppet stramas upp ytterligare. Regeringens snäva syn sträcker sig till att i bästa fall gälla de politiska och medborgerliga rättigheterna. Men utan ekonomisk och social utveckling är risken överhängande att de medborgerliga och politiska rättigheterna bara förverkligas för en bemedlad elit.
Ett exempel är att regeringen är skeptisk till tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som skulle ge människor världen över individuell klagorätt till FN:s granskningskommitté. Den rätten existerar redan när det kommer till de politiska rättigheterna. Om de mänskliga rättigheterna ska vara odelbara även i praktiken måste de ges samma tyngd.
Men de dubbla måttstockarna märks inte bara när det kommer till vilka rättigheter som lyfts fram. Så länge brotten begås av USA eller deras allierade möts de av tystnad, ursäkter och bortförklaringar. När de begås av USA:s fiender används brotten för att försvara folkrättsbrott, ockupation och isolering. Små och ekonomisk ointressanta länder kan kritiseras, men USA:s övergreppskantade "krig mot terrorismen" och Kinas grova kränkningar av fackliga rättigheter möts med en talande tystnad.