Idag har jag en debattartikel i GT om borgerlighetens hyckleri om Kina. Samtidigt som man avkräver svenska idrottar ett tungt ansvar så åker svenska ministrar och företagsföreträdare i skytteltrafik till Kina utan att några som helst krav om mänskliga rättigheter ställs. Vi har alla ett ansvar för att stå upp för de mänskliga rättigheterna, men Sveriges utrikesminister heter Carl Bildt, inte Stefan Holm.
Riksdagsledamoten Hans Rothenberg (m) säger:
"När Susanna Kallur intervjuas av medierna kan hon säga att det var roligt att ta medalj i ett land som förhoppningsvis snart är en demokrati." Liknande uppmaningar riktas inte till de svenska näringslivstoppar som nu glatt utnyttjar att den kinesiska arbetskraftens avsaknad av fackliga rättigheter.
Folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson vill att idrottarna ska bära vita band under invigningen för att visa sorg över massakern på Himmelska Fridens torg. Men när Lars Leijonborg besöker Kina lyser de vita banden med sin frånvaro på hans kavajslag.
Näringsminister Maud Olofsson besökte Kina i november sa hon efter ett möte med vice premiärministern, madame Wu Ji, att "kvinnor i politiken måste hålla ihop".
Man kan bara önska att den svenska näringsministern i stället skulle hålla ihop med kvinnorna i de ekonomiska frizonerna i Guangdong som i genomsnitt arbetar 150 timmar i övertid per månad. 60 procent av dem saknar helt den mest grundläggande trygghet på sin arbetsplats.
Det är inte så svårt att tala om hyckleri när borgerliga företrädare avkräver svenska idrottsmän och kvinnor ett ansvar som deras egna ministrar inte tar.