Igår var det debatt från tidig morgon till sen kväll i kammaren. Dagen inleddes med partiledaredebatt och följdes av debatt om regeringens skrivelse "Mänsklig rättigheter i utrikepsolitiken".
Dagens lågvattenmärke stod trots hård konkurrens Jan Björklund för i ett replikskifte med Lars Ohly.
- "Hugo Chávez är demokrat därför att han har vunnit elva val. Det var förklaringen från Lars Ohly. Jag kan berätta att Brezjnev vann alla val. Det gjorde Honecker också. Det har Fidel Castro också gjort. De har vunnit alla val de har ställt upp i; därför är de demokratiskt valda. Eller vad är det Lars Ohly försöker säga?"
Om man inte kan se skillnad på Sovjets skämt till "val" och de allmänna och fria flerpartival som hållits i Venezuela och som oberoende valobservatörer, bl a Jimmy Carter, bedömt leva upp till internationella normer då ska man nog fundera på om inte den demokratiska kompass kollapsat.
Men visst det central skiljelinjer mellan Vänsterpartiet och Folkpartiet idag, vi har aldrig uttalat vårt stöd till någon militär kupp som störtat en demokratiskt vald regering, vi har aldrig krävt att svenska soldater ska delta i anfallskrig och folkrättsbrott. Men när Venezuelas demokratiskt valda ledning med våld ersattes med en militärjunta firade ungliberalerna. Medan vi stod på barrikaderna för fred krävde Jan Björklund att svenska soldater skulle delta i USA:s övergrepp mot det irakiska folket.
Inför tomare läktare och utan mediauppbåd fortsatte utrikesutskottet debatten om de mänskliga rättigheterna. I mitt anförande sa jag bl a;
- Bakom de storslagna deklarationerna väger uppenbarligen den så kallade transatlantiska länken tyngre än omsorgen om de mänskliga rättigheterna.
Inte minst märks det i det som sägs om USA, eller rättare sagt det som inte sägs om USA. För när det kommer till brott begångna av USA tystnar man. Trots att USA:s ockupation av Irak drivit mer än fyra miljoner irakier på flykt, kostat kanske så många som en miljon irakier livet och varit kantad av tortyr och övergrepp mot civila, nämns USA över huvud taget inte i texten om Irak. Enligt Amnesty verkar privata säkerhetsbolag och de utländska trupperna ha total immunitet att döda irakier. Men om detta säger en regering som säger sig vara en röst för fred, frihet och försoning ingenting.
I betänkandet kritiserar man visserligen övergreppen i Abu Ghraib-fängelset, men inte därför att de var ett brott mot mänskliga rättigheter utan därför att de skulle ha en negativ påverkan på relationerna mellan väst och den muslimska världen. Man häpnar.