I Brasilien har författnings- och justitieutskottet i parlamentets underhus röstat nej till att avkriminalisera abort och ge kvinnor makt över sin egen kropp. Röstsiffrorna var 57 – 4 och det lagförslaget som har diskuterats i 17 år hamnar nu troligen i papperskorgen. Katolska kyrkan jublar.
Tyvärr är inte Brasilien det enda landet där en center-vänsterregering sviker kvinnorna. 13 september 2007 beslutade det nicaraguanska parlamentet att föra in landets totala abortförbud, som man infört året innan, i brottsbalken. Kvinnor som utför abort riskerar nu upp till två års fängelse. Endast 5 av parlamentets 92 ledamöter röstade emot förslaget. Sandinisterna i FSLN var starkt drivande bakom beslutet.
Chile har en av världens mest restriktiva abortlagstiftingar. Även i Venezuela, Ecuador och Bolivia är kvinnors möjligheter att bestämma över sin egen kropp ytterst begränsade. Jag kan rekommendera FN:s genomgång av abortlagstiftningen i världen, land för land.
Det finns de som säger att vi måster förstå att man måste offra rätten till abort av taktiska skäl eller att det politiska klimatet omöjliggör för kvinnor att bestämma över sina egna kroppar. Det är trams. Vänsterns målsättningen måste vara människans frigörelse, då kan man inte kompromissa med kvinnors rätt till sin egen kropp. Och det finns exempel på progressiv abortlagstiftning, vänstermajoriteten i Mexico City och Kuba har infört fria aborter.
Jag tycker att grundutvecklingen i många latinamerikanska länder, med den pågående vänstervågen, är positiv. Men saker och ting behöver kallas vid sitt rätta namn; ett svek är ett svek är ett svek. Minst 8 700 kvinnor om året dör till följd av osäkra aborter i Latinamerika, ansvaret för det vilar också på Chavéz, Ortega och Lula.