Hans Linde

Fredrik Segerfeldt, ansvarig för biståndsfrågor på Timbro säger att ”Man (Sida min anm) lägger alldeles för lite fokus på verkligheten och på vad ska man säga, verksamhet som är vetenskaplig grundad snarare än motiverad av inrikespolitiska och politiskt korrekta skäl. Det är inte så att det stora problemet i världen är HBT-frågor”.

Om man ska tror Timbro, och det ska man ju sällan, så verkar HBT-frågorna få orimligt mycket utrymme på Sida. Verkligheten är en annan; 2006 drevs 18 projekt med inriktning på HBT till en kostnad av 3,9 miljoner. Det motsvarar 0,00013 % av den svenska biståndsbudgeten. Det är en vetenskapligt grundad siffra, herr Segerfeldt!

Tidningen Dagen har ett klart underhållningsvärde. Igår var huvudrubriken; "Glöm inte barnen i äktenskapsdebatten", som om de kristna homofoberna pratat om något annat än barnen varje gång vi HBT-personer krävt att vi ska slippa diskrimineras. När USA anföll Afghanistan och Irak med hänvisning till terrorattackerna 11/9 demonstrerade New Yorks befolkning under parollen "Not in our name". Kanske är det dags även i Sverige? För hur länge ska en högljudd minoritet tillåtas använda våra barn för att legitimera sina dunkla homofobi?

Som riksdagsledamot överröses man av olika upprop som man ska underteckna. För ett par dagar sedan ramlade det in ett upprop som jag inte kommer skriva under. Ett gäng kristna fundamentalister vill förbjuda filmatiseringen av pjäsen Corpus Christi där Jesus uppges vara bög. Nu lutar jag mig tillbaka och inväntar reaktionerna från Nerikes Allehanda, för nu måste det väl åter igen vara dags att försvara yttrandefriheten mot de religiösa fundamentalister?

I avvaktan på att bilder från filmen ska börja spridas på Närkeslätten tycker jag man kan konstatera att det är lite svårt att se vad initiativtagarna till uppropet upprörs över. Till och med den mest inskränkte Bibeltuggaren måste ju få utslag på sin gay-dar inför Jesus.

Muf:s ordförande Niklas Wykman har sagt upp prenumenartionen av RFSL:s tidning "Kom ut" efter att man haft tema "klass" i ett nummer.

-"Jag tycket det var tendensiöst skit helt enkelt" säger Wykman som upprörs över att man inte tagit upp något om Sovjetunionen i numret. Varför en diskussion om sexualitet, könsidentitet och klass i Sverige 2007 behöver ta upp Sovjet är lite oklart, men sen har inte direkt Wykman gjort sig känd för sina klockrena och skarpa analyser.

Idag kunde riksdagen infört könsneutral äktenskapslagstiftning. Men borgarna röstade ner förslaget. En av dem som inte bara röstade emot utan också talade mot den samlade oppositionens reservation var "årets homo" Tomas Tobé. Han har sen valet 2006 konsekvent röstade mot förslag i riksdagen som skulle kunna ha minskat diskrimineringen av HBT-personer.

Frågan är vad vi ska en utmärkelse som "årets homo" till då?

Borde väl ha skrivit något om Pride, men vem vill blogga när solen steker, bubblet flödar och livet bäst levs utanför kontoret?

Idag 16.45 deltar jag i ett seminarium om HBT och Klass i Pride House (Kulturhuset, Lilla scenen), arrangörer är Sensus och Svenska Kyrkan.

Funderade länge på vad man skulle säga om det, men landande i att prata om skillnaderna i Högerns och arbetarrörelsen strategier för politisk kamp, som märks tydligt i tanken om rosa pengar, att vi HBT-personer genom vår köpkraft ska konsumera oss ifrån diskriminering.

Åter till den grå vardagen, Pride är över. Den bestående känslan är en stark känsla av stolthet att tillhöra denna brokiga och mångfacetterade rörelse som HBT-rörelsen är. En hel del straighta har svårt att förstå det här med stoltheten, stolthet över en sexualitet? Men när jag gått genom Pride park och dansat mig igenom pararden så är det just stolthet jag känner bland läderbögar, galna transor och regnbågsfamiljer. Vi är olika, men förenas i vår gemensamma erfarenhet att inte uppfylla samhällets normer, av modet att våga vara sig själv. Det förenar oss och skiljer oss från alla straighta.