Hans Linde

I dagarna har Sverige fått sin tredje borgerliga handelsminister på ett år. Ewa Björling kommer närmast från Utrikesutskottet, där hon suttit tvärs över bordet från mig. Björlings befodran innebär ytterligare ommöblering bland moderaterna i utrikesutskottet och på UD. Inte utan att det känns som en utdragen omgång av fruktsallad.

Björling har kört för fort, dumpat jord utanför tomten och anlitat svart arbetskraft (finns det någon moderat som inte gjort det?), men det är inte hennes rättstvister som får mig att höja på ögonbrynen.

I tävlingen om mest bisarra diktaturer liger Burma bra till. Det är inte utan att man känner en stor respekt för de burmeser som nu, med risk för sina liv, protesterar på gator och torg för demokrati och mänskliga rättigheter. De förtjänar allt stöd!

Skickade ut följande pressmeddelande igår.

I Burma slaktas befolkningen på Rangoons gator av en illegitim regim. Deras brott består i att de kräver sina mest grundläggande rättigheter. Det burmesiska folket behöver nu vårt stöd och vår solidaritet i sin kamp mot förtryckarregimen. Igår samlades representanter för alla riksdagspartier på Medborgarplatsen, drygt 2000 stockholmare och tillresta exil-burmeser slöt upp.Jag representerade Vänsterpartiet (infogar talet nedan). Det känns inte helt bekvämt att dela podium med Fria Moderata Studentforbundet och KDU, men nu handlade det om att stå upp för de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Men alla resonerar inte på samma sätt. Innan blodet hunnit torka på Rangoons gator tar Mufs ordförande Niklas Wykman tillfället att göra händelserna till ett slagträ mot den svenska vänstern. Taktfullt Wykman!

Ett år med borgerlig utrikespolitik, ett år av Socialdemokratisk opposition. Båda är intressanta att analysera och utvärdera. Ska jag vara ärlig så förvånas jag mindre av den Bildtska utrikespolitik än av en socialdemokratiska opposition, eller rättare sagt avsaknaden av socialdemokratisk opposition.

Summan av Socialdemokraternas första år i opposition i Utrikesutskottet är en reservation (jag tippar på att Vänsterpartiet lämnat in ett 40-tal). Vi har behandlat frågor om vapenexport, svensk trupp i Afghanistan, den svenska biståndspolitiken, Palestina, klusterbomber, EU med mera utan att Socialdemokarterna haft något att reservera sig emot. I realiteten har S fungerat som ett femte alliansparti i Utrikesutskottet, där man systematisk röstat med de borgerliga i omröstning, efter omröstning, efter omröstning.

Men inte sitter de tysta väl? Nej, de diskuterar Bildts optioner, vad någon gång sa till någon på något toppmöte, paranteteser i dokument från EU (jag skämtar inte) och dylikt. S har valt att gå i opposition mot den rådande administrationen, men någon mer omfattande opposition mot den förda politiken har vi inte sett röken av. I söndags var det dags igen för Urban Ahlin (s) att dra sin lans mot den borgerliga byråkratin...

Under den senaste tiden har avsevärd kraft från liberalt håll lagts på OS i Kina. I somras menade Birgitta Ohlsson i Göteborgs Posten att de svenska idrottarna borde bära ett vitt sidenband för att visa sorg över offren för diktaturen i Kina under OS. Förra veckan krävde liberala ungdomsförbundet att de svenska idrottarna borde bojkotta OS för Kinas stöd till diktaturen i Burma.

Innan liberalerna får tuppjuck får jag väl tydliggöra att jag inte slog några frivolter av glädje när Kina fick OS. Det är helt avgörande att Sverige i alla forum där man möter representanter för den kinesiska regimen och det kinesiska näringslivet lyfter frågor om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, även i samband med OS. Men kanske liberalerna skulle kräva att de egna ministrar lyfter frågor om demokrati och mänskliga rättigheter innan man kräver det av Carolina Kluft, Stefan Holm och Kajsa Bergqvist? Det är trots allt regeringen, inte idrottarna som är ansvariga för Sveriges utrikespolitik...

För ett par veckor sedan stod alla partier på Medborgarplatsen och visade sitt stöd till demokratirörelsen i Burma. Från borgerligheten var tonläget uppskruvat, dagen till ära hade moderaterna ställt upp med fyra talare. I andra fora försökte diverse borgare på det smutsigaste sätt koppla juntan i Burma till den svenska vänstern. "Varför är vänstern så tyst?" frågade de sig samtidigt som vi producerade uttalanden, talade på demonstartioner, delade flygblad och tryckte upp knappar så att knappmaskinen hemma på partiexpeditionen i Göteborg gick varm.

I går träffades EU:s utrikesministrar på ett så kallat Garec-möte, där man diskuterade utökade sanktioner. Trodde du att all retorik hemma i Sverige betydde något och att Carl Bildt vara en av dem som gick i bräschen för hårda sanktioner? Känn dig lurade big time!

Idag vid tiotiden kommer riksdagen debattera regeringens proposition om att skicka 160 svenska män och kvinnor att delta i FN:s och Afrikanska Unionens insats i Darfur, UNAMID. Tyvärr kommer ingen från vänsterpartiet kunna delta, men vi ställer oss bakom det förslag som ligger på riksdagens bord utan invändingar.

Det är bara att konstatera, FN borde varit på plats för länge sedan i Darfur. Det finns en rad skäl till att insatsen dragit ut på tiden. Självklart vilar det tyngsta ansvaret på Sudans regering som dragit frågan i långbänk, samtidigt som 100 000-tals människor på flykt. Men en dag som denna är det fler som förtjänar kritik...

Medan media-Sverige med liv och lust spekulerar i hur många glas vin Ulrika Schenström drack den där kvällen tas i all tysthet ytterligare några steg mot att utplåna Gazas befolkning. Förra månaden deklarerade den israeliska regeringen att den betraktar Gaza som en ”fientlig enhet”. Israels biträdande försvarsminister Matan Vilnai menade att ”eftersom detta är en enhet som är fientlig mot oss finns det ingen anledning att förse dem med elektricitet utöver det minimum som krävs för att förhindra en kris”. Denna kollektiva bestraffning, i strid mot internationell humanitär rätt, börjar nu ta form.

Inom den svenska högern har revolutioner i Rysslands närområde under de senaste åren varit högt uppskattade. Orangearevolutionen i Ukraina och Rosornas revolution i Georgien är sådana exempel där pro-ryska regimer ersatts med pro-amerikanska under retorik om demokrati och mänskliga rättigheter.

President Micheil Saakasjvili i Georgien blev genom revolutionen 2003 högerns nya stjärna i före detta Sovjet. Nu beskjuter han demonstranter, stänger TV-stationer med vapenmakt och inför undantagstillstånd. På gatorna demonstrera georgierna mot presidentens "diktatoriska tendenser". Men var är Västs stöd till dessa protester?

Regeringen planerar nu en kraftig förändring av Sveriges representation i utlandet. Ett stort antal ambassader och konsulat ska stängas, samtidigt som flera ska öppnas, bl.a. i Bagdad, Kabul och i Nato-högkvarteret. Vid tisdagens möte med Utrikesutskottet lämnade jag in ett särskilt yttrande där Vänsterpartiet starkt kritiserar flera av förändringarna.

När land efter land drar tillbaka sina trupper och stödet för kriget till och med rämnar i USA står Bildt & Co och erbjuder sitt stöd i form av ambassader och legitimitet."Sverige ska vara en röst för fred, frihet och försoning" sa borgarna i sin utrikespolitiska deklaration. Skulle inte tro det!

Mitt pressmeddelande hittar du här.

Kom ni ihåg när USA laddade inför sitt anfallskrig mot Afghanistan? Ett folk som omvärlden ignorerat i åratal och där USA beväpnat de förtryckande talibanerna skulle plötsligt med vapenmakt frälsas och ges demokrati och mänskliga rättigheter.

Så här sex år senare är det bara att konstatera att det inte gått så bra med demokratin och de mänskliga rättigheterna i Afghanistan. Just nu skakas ISAF-insatsen av skandal efter skandal. De som enligt retoriken skulle garantera folkets säkerhet har gjort sig skyldiga till omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.

Minns ni när den socialdemokartiska regeringen utvisade Agiza och al Zery i sammarbete med CIA till Egypten med garantier om att de inte skulle torteras? Självklart blev de torterade och de dåvarande oppositionen kritiserade. Men om den nuvarande borgerliga regeringen får som den vill kan fallen Agiza och al Zery blekna i jämförelse.

Den svenska regeringen förhandlar just nu med den afghanska regeringen om ett avtal, Memorandum of Understanding (MoU), som ska möjliggöra fångöverlämnaning från den svenska ISAF-insatsen till de afghanska myndigheterna. MoU ska vara en "garanti" för att tortyr inte ska förekomma. En rad länder har redan tecknat MoU's och Amnesty visar i en ny rapport att dessa avtal inte är mer värda än papret de skrivits på.

Ibland kan man inte låta bli att älska svensk media! Tack alla ni borgerliga ledarskribenter som gör mig förbannad varje morgon så jag orkar med ytterligare en dag till.

Några av dagens höjdpunkter;

På Gazaremsan lever Muhammad a-Shanti som är två och ett halvt år och hans bror Mustafa, sexton månader. De har båda cystisk fibros, vilket innebär att slemkörtlarna i lungor och mag-tarmkanalen inte fungerar. Cystisk fibros resulterar ofta i andningsproblem på grund av överproduktion av slem, en kraftigt förhöjd risk för infektioner, lunginflamation och kronisk bronkit. Många drabbade dör i förtid.

Muhammad och Mustafa behöver regelbunden och kvalificerad läkarvård, vilket de inte kan få på Gazaremsan. De har därför varit tvungna att resa en gång i månaden till Hadassah sjukhuset i Jerusalem för att få vård. Vid varje besök måste föräldrarna söka inresetillstånd, vilket vid flera tillfällen förhalats av de israeliska myndigheterna. Sen september har Israel inte beviljat inresetillstånd överhuvudtaget och Muhammads och Mustafas tillstånd förvärras nu snabbt när de israeliska myndigheterna förvägrar dem tillgång till livsavgörande sjukvård.

Mellanösterns enda demokrati försvarar sig?

Läs mer på den israeliska MR-organisationen B'Tselems hemsida.

Ordföranden för det största kurdiska partiet, Demokratiska Samhällspartiets (DTP), Nurettin Demirta, arresterades i måndags av de turkiska myndigheterna när han landade på Ankaras flygplats. Han anklagas för att ha falska handlingar för att slippa militärtjänstgörningen i Turkiet. Åklagarna yrkar på mellan två till fem års fängelse för Demirtas, som i sin tur nekar till anklagelserna. Demirtas är bara en av drygt 180 kurder som av Turkiet misstänks för att ha lämnat in falska hälsointyg för att slippa militärtjänstgöring.

Igår dödades presidentkandidaten Benazir Bhutto i Pakistan. Demokrati och stabilitet blir alltmer avlägsen i Pakistan. Nu borde Sverige på allvar fundera över sin omfattande vapenexport till landet. Vem kommer imorgon hålla i de vapen vi exporterar idag? Det är en fråga som få kan svara på när det gäller det allt mer kaotiska Pakistan. Pressmeddelande från mig.

Talade ikväll på en manifestation på Mynttorget mot Israels isolering av Gaza. Det var snorkallt, men alla palestinska flaggor och facklor värmde en hel del. Om man är i Stockholm är i det i stort sett obligatoriskt att demonstrera på lördag, samling 13.00 på Norrmalmstorg.

På manifestationen sa jag bl.a.

Den svenska regeringen är långt ifrån utan skuld. I sin utrikespolitiska deklaration sa man att regeringen ”ser goda möjligheter att ytterligare bredda och bygga ut förbindelserna med Israel”.

Om Gaza är världens största fångläger, så är Israels världens främsta fångvaktare. Med den stat som håller ett helt folk fångna i fattigdom, förtryck och misär vill regeringen bygga ut sina förbindelser. Med vilken trovärdighet kommer en svenska regering kunna prata om demokrati och mänskliga rättigheter när man backar upp den rasistiska apartheidregimen Israel, när regeringen inte står upp för Gazas befolkning?

Igår lämnade Vänsterpartiet in en ansökan om aktuell debatt om det allt allvarligare läget på Gaza-remsan. I ett pressmeddelande säger jag bl.a.

- Gaza kan svårligen beskrivas som något annat än världens största fängelse. Efter att Egypten idag försökt stänga Gazas sista andningshål vid Rafah väntar inget annat än en humanitär katastrof för Gazas redan hårt prövade befolkning, säger Hans Linde utrikespolitisk talesman för Vänsterpartiet. Sveriges regering måste agera, allt annat än ett kraftfullt fördömande av Israels agerande är ett svek mot Gazas befolkning.

Palestinska barn i flyktingläger utanför Betlehem

Nyheter om dödsfall är aldrig goda nyheter, men det finns fall där man inte behöver ha så dåligt samvete om man inte sörjer. Idag dog Suharto, Indonesiens diktator mellan 1967 och 1998. Uppbackad av USA kom miljoner indonesiska kommunister och vänstersympatisörer att mördas under hans styre. Suharto var ytterst ansvarig för Indonesiens invasion av Öst-Timor 1975 som resulterade i 200 000 mördade. Hans ansvar var dessutom stort även för den långvariga och blodiga konflikten i Ache-rpovinsen. Han kan inte beskrivas som något annat en högerns Pol Pot, en av vår tids stora diktatorer vadandes i blod.

Men Suharto gjorde en sak rätt, han valde "rätt" sida i Kalla kriget, och hans eftermäle blir därför därefter. Indonesiens nuvarande president Susilo Bambang Yudhoyono visar åter igen på sin demokratiska kompass genom att uttala att "Suharto har tjänat denna nation väl". USA:s ambassadör i Jakarta hyllar Suharto idag som en "historisk gestalt", men med brasklappen "hans eftermäle kan vara något omstritt". No shit! Inför ett sådant fundamentalt hyckleri om ett av vår tids stora folkmördare tar orden slut.

I höstas motionerade Vänsterpartiet om de grova övergrepp som fortfarande drabbar landets modiga vänster.

Plötsligt har mediafokus flyttats från Gaza, kvar står 1,5 miljoner människor fast i fattigdom, missär och desperation. Än en gång har omvärlden rullat tummarna och tittat bort medan Israel lagt ytterligare övergrepp till sin redan digra lista.

Bakom rubrikerna finns de vanliga palestinierna, var och ett med ett öde och en verklighet som svårligen kan förstås. Jag har tidigare skrivit om de sjuka bröderna Muhammad och Mustafa al-Shanti som förvägras vård av Israel. Igår lämnade jag in en skriftlig fråga om ytterligare en av alla de människor som följer sig bakom rubrikerna; Ibrahim Alhurbeiti som har permanent uppehållstillstånd i Sverige och som varit fast på Gazaremsan sen maj. Hans fru May och deras son är svensk medborgare och de kämpar nu för att få hem sin man och pappa. Ibrahim lyckades ta sig genom hålet vid Rafah in i Egypten, men tillåts inte resa till flygplatsen. Istället riskerar han nu att återsändas till världens största fångläger av de egyptiska myndigheterna.

Har ni också undrat var som hände med resten av grabbarna i den ärke-konservativa organisationen Engelbrekt efter att Charlie Weimers gjort karriär i KDU? Idag kom svaret! Självklart hamnade de på ledarredaktionen på Nya Wermlands Tidning ;

"Viktigast för omvärldens vidkommande är att Förenta Staterna får en president som har en fast linje i kampen mot den islamistiska terrorismen och i Irak. Man kan tycka vad man vill om Irakkriget men att dra sig ur nu när säkerhetsläget dramatiskt har förbättrats, som demokraterna vill, är att uppmuntra kaos och extremistiska krafter i hela Mellanöstern."

Idag var det dags igen för den årliga utrikespolitiska debatten. Carl Bildt presenterade regeringens utrikespolitiska deklaration. På dess 23 sidor fanns det inte mycket att glädjas över för den som slår vakt om den svenska alliansfriheten, en självständig svensk utrikespolitik och ett Sverige som tydligt står upp för fred, mänskliga rättigheter och nedrustning i världen.

Debatten skedde i ljuset av den allt mer alarmerande humanitära situatonen på Gaza-remsan. I mitt pressmeddelande skrev jag så här;

Israels har slagit in på en väg av övergrepp och folkrättsbrott som bara fördömande. EU:s handelsavtal med Israel borde rivas upp, den svenska militärattachén i Tel Aviv kallas hem och det svenska militära samarbetet med Israel upphöra. Allt annat är ett svek, inte bara mot det palestinska folket, utan också mot de mänskliga rättigheterna. Nu om någonsin är det hög tid att vi får en bojkott av staten Israel, säger Hans Linde.

I mitt sista inlägg i Utrikespolitiska debatten i onsdag sa jag bl a;

Jag tror att det är hög tid för de krafter som genom en internationell bojkott bidrog till demokratiseringen i Sydafrika att nu återigen samla sig i en internationell bojkott av Israel för att sätta press på staten Israel, något som den svenska regeringen inte vill göra.
Jag kan lova att jag fram till den dag då ockupationen är hävd inte kommer att köpa israeliska produkter och inte kommer att semestra i Israel. Jag hoppas att många som lyssnar på den här debatten följer mitt exempel.

Efter torsdagens voteringen replikerade Annelie Enochson (kd) när hon kom fram och väste fram;
"Du använder väl inte din mobil, den innehåller delar från Israel"

Media har i sin rapportering fokuserat på "sammandrabbningen" mellan Ahlin (s) och Bildt. Men har jag lyckats reta upp en av riksdagens främsta Israel-kramare, så har man i alla fall lyckats med något.

Idag har jag debatterat en interpellation om Västsahara med Carl Bildt. Interpellationen tillkom efter mitt besök i Västsahara före jul.

Jag och Ida Legnemark, kommunfullmäktigeledamot i Borås, skriver i Borås Tidning om Israels ockupation av Palestina.

Israel har byggt upp ett samhällssystem på de ockuperade områdena där rättigheter, möjligheter och skyldigheter avgörs av etnicitet. De finns vägar, gator och bussar på Västbanken som bara israeler får använda sig av. Även tillgång till färskvatten och bygglov avgörs av etnicitet. Över de ockuperade områdena går en kamp om marken, en kamp som palestiniernas nästan alltid går förlorande ur. I takt med att bosättningarna breder ut sig fördrivs palestinierna. Vad vi ser är steg efter steg av en etnisk rensning.

Vissa kallar Israel för Mellanösterns enda demokrati. För oss påminner det mer om apartheidsystemet i Sydafrika.

Varje dag tvingas palestinska barn i Hebron passera Israels vägspärrar till och från sin skola.

Sen jag tackade ja till att sitta i Utrikesutskottet hösten 2006 har en hel del hänt som jag inte riktigt hade räknat med. Utrikepsolitikens i sin bredd inkluderar frågor som jag kanske inte riktigt hade trott att jag skulle få ta ställning till. Ett exempel i mängden som kom med mailen idag.

Ska fundera på en interpellation i frågan...

Jag måste erkänna att rapporterna om Israels övergrepp mot det palestinska folket nu kommer i en så strid ström att man inte riktigt vet hur man ska reagera. Orden har helt enkelt tagit slut för att beskriva Gazas helvete, nu finns bara sorgen och ilskan kvar.

Igår var jag på väg till SFI i Hjällbo när Magnus Wallan från Diakonia ringde upp mig och berättade att onsdagens israeliska attack drabbat två av deras biståndsprojekt. Israels "kliniska" angreppen mot Hamas inrikesministerium hade även träffat Al-mezan Center for Human Rights och Palestinian Medical Releif Societys kontor. 10 palestinier mördades, varav ett spädbarn. Palestinian Medical Releif Society´s medicinförråd och en ambulans förstördes.

Orden har dock inte tagit slut för Israels biträdande försvarsminister Matan Vilnai;

- Ju mer intensiv Qassam-beskjutningen blir och ju längre raketerna når, desto mer kommer de att dra på sig en större förintelse eftersom vi kommer att använda alla våra till buds stående medel för att försvara oss.

Vad svarar när omänskligheten grinar en rakt i ansiktet på detta sätt?

En av de bästa informationskällorna om vad som händer i Palestian är organisationen Al-Haq som arbetar med mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Sakligt och noggrant följer de utvecklingen.

Al-Haq rapporterar att mellan 26-28 februari mördades 33 palestinier varav 14 var civila och sju barn. 86 palestinier skadades, varav 46 barn. 27:e februari träffade tre missiler bla. ett 22-våningars hyreshus och en skola som drivs av FN-organet UNRWA.

Al-Haq konstaterar att Israels attacker är tydliga och grova brott mot artikel 147 i den fjärde Geneve-konventionen. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga til grova brott mot Geneve-konventionen inför rätta, oavsett var brotten begicks och förövarans nationalitet. Nu är det hög tid att de ansvariga israelerna får svara för sina övergrepp och ställs inför rätta.

Vid gårdagens utrikesnämnd möte deklarerade regeringen att Sverige kommer erkänna Kosovo. Lars Ohly, som deltog vid mötet, var den enda som kritiserade beslutet. (Urban Ahlin från Socialdemokraterna var visserligen också kritisk, men för att erkännande inte skett snabbt nog).

Jag hade igår en debattartikel på SVT Opinion om varför Vänsterpartiet, som enda parti, nu säger nej till ett svenskt erkännande av Kosovo.

"De som nu stressat fram ett erkännande av Kosovos (förvisso under lång tid framöver illusoriska) självständighet skulle aldrig drömma om att tillämpa samma regler för Republikanska Srpska i Bosnien, Baskien i Spanien, Abchazien i Georgien eller Tjetjenien i Ryssland, för att nämna några exempel i Europa. Det enda som skiljer Kosovo från de andra exemplen är att utbrytningen har supermakten USA:s aktiva stöd. Då får även folkrätten vika."

När jag besökte Västbanken för ett och halvt år sedan träffade jag den israeliska MR-organisationen B'tselem. Jag har sen dess fått deras nyhetsbrev som detaljerat och sakligt avklär den israeliska ockupationen i all sin omänsklighet. Ovärderlig läsning för den som orkar; nedan följer några utdrag ur det senaste nyhetsbrevet, kalla det ett potpurri av förtryck.

Ikväll talade jag vid en manifestation på Medborgarplatsen mot den colombianska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Idag samlades människor på 80 platser världen runt, varav 20 i Colombia, för att bryta tystnaden runt det colombianska folkets lidande. Manifestationen i Stockholm arrangerades av Colombianätverket.

I mitt tal sa jag bl a;

"Förtrycket och övergreppen hade inte varit möjligt utan regimens stöd i omvärlden. Morden och förföljelserna hade inte varit möjliga utan omvärldens tystnad. Men det är inte bara Colombias nära allierade USAsom blundar för brotten mot de mänskliga rättigheterna som regimen i Bogota gör sig skyldig till, även den svenska regeringen är tyst, förvånansvårt tyst".

I våras debatterade jag förhandlingarna mellan EU och Colombia om ett frihandelshandel med dåvarande handelsministern Sten Tolgfors. I min interpellation skrev jag;

"Handelsfördelar gentemot Colombia borde kopplas samman med en reell avväpning av paramilitären och konkreta resultat när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Det är inte rimligt att först kritisera Colombia för bristen på respekt för mänskliga rättigheter och sedan belöna en släpphänt regering i dessa frågor med ett förmånligt handelsavtal."

Den 4 mars sårades 50 brasilianska kvinnor allvarligt när de attackerades av militärpolisen i Rio Grande do Sul, Brasilien, på en egendom som ägs av Stora Enso. Samma morgon hade 900 kvinnor från bondeorganisationen Via Campesina inlett en fredlig ockupation av egendomen.

Manifestationen skedde i protest mot att Stora Enso köpt mark i regionen i syfte att exploatera den med cellulosaeukalyptus. Kvinnornas budskap var tydligt: exploateringen rubbar den biologiska mångfalden, bidrar till minskad matproduktion och leder till ökad fattigdom.

Igår lämnade jag in en skriftlig fråga om Stora Ensos framfart i Brasilien som hotar landets produktion av mat och ökar bristen på jordbruksmark.

Bilden kommer från Jacob Johnson som är en av Vänsterpartiets representanter i miljö- och jordbruksutskottet och just nu på resa i just Brasilien.

Drygt 1000 personer trotsade regnet i Göteborg och tågade från Götaplatsen till Gustav Adolfs Torg. Jag var en av talarna. I mitt tal sa jag bla;

"Ibland sägs det att läget förbättrats i Irak. Regeringen menar till och med att det inte pågår någon väpnad konflikt i Irak och Afghanistan, vilket så påpassligt innebär att man kan skicka tillbaka flyktingar till krigets helvete i dessa länder. Den centerpartistiske riksdagsledamoten Fredrik Federley gick till och med så långt att han sa att det inte pågår något krig i Irak, istället är det ”lite rörigt”.

I Afghanistan ökade bombanfallen med 2000 % mellan 2005 och 2007, 3572 bomber föll över det hårt prövade afghanska folket 2007 och dödade minst 300 oskyldiga civila. Det är det här man kallar lugn, det är det här de kallar befrielse, det är till detta man skicka tillbaka flyktingar! Ett land som bara består av gravar och ruiner kommer så klart vara ett lugnt land. Om det går att prata om lugn i Irak och Afghanistan är det just dödens stillsamhet, inte fredens och frihetens lugn."

Alla vänsterpartister ler inte alltid...

Idag har Amnesty släppt rapporten "CARNAGE AND DESPAIR: Iraq five years on". Sida efter sida beskriver den det helvete som skapats av USA:s ockupation; det övervåld som används, den totala rättslösheten för irakierna och den alarmerande humanitära katastrofen. Ett exempel på det totala sammanbrottet för allt vad rättssamhälle heter är att i februari 2008 satt 23900 människor fängslade av de utländska trupperna utan rättegång. 620 av dem var barn, den yngsta 10 år.

Kritiken är skarp mot den irakiska regeringen, den USA-ledda ockupationsstyrkorna, de olika miliserna och det kurdiska självstyret. Man lyfter även fram de privata säkerhetsföretag som efter USA:s ockupation uppträder som om Irak var deras smörgåsbord. Amnesty skriver; "Private foreign military and security contractors have also killed Iraqis and appear to have total impunity to do so."

Till detta helvete vill den svenska regeringen utvisa irakier. Amnesty slutsats är att omvärlden istället borde "Immediately stop all forcible returns to any part of Iraq".

Det pratas ofta om den stora samstämmigheten i svensk utrikespolitik, att det finns en så stor samsyn över partigränserna. Om det någon gång verkligen funnits en samsyn så är den nu död.

Annelie Enochson (kd) i Förenade Israelinsamlingen;

"När jag hör ordet Israel tänker jag på alla fantastiska berättelser från Gamla Testamentet, ett land som judar i alla tider haft som sitt förlovade land, ett land välsignat av Gud för det judiska folket. Men jag tänker även på det moderna Israel som tillkom på demokratisk väg genom en omröstning 1947 i FN, ett land som är ett levande exempel på hur verklig samexistens kan fungera. Ett av de få länder där judar, araber, kristna, muslimer, bahais mfl. kan leva sida vid sida och leva i harmoni med varandra".

Jag och Ida Legnemark i torsdagens Borås Tidning;

"Jonathan Mäkinen skriver att ”man måste se den stora skillnaden på mördandet av civila israeler och israeliskt självförsvar”. Vi skulle önska att Israels ständiga hejarklack i Sverige skulle ha frågat palestinierna Ali Dardona 8 år, Muhammad Hamudah 9 år och Dardona Dardona 12 år om de såg denna ”stora skillnad”. Nu går det inte eftersom dessa tre barn dödades av en israelisk raket 28 februari när de spelade fotboll i flyktinglägret Jabalya. Bara mellan 27 februari och 3 mars dödades 54 oskyldiga civila palestinier, 25 av dem var barn, av Israel. Hur kan raketbeskjutning av fotbollsspelande barn beskrivas som självförsvar?"

"Verklig samexistens" i Abu Dis, Västbanken

Till Svenska Dagbladet säger moderaten Hans Rothenberg (även känd som Göteborgs slöaste riksdagsledamot) med anledning av OS i Kina att;

- När Susanna Kallur intervjuas av media kan hon säga att det var roligt att ta medalj i ett land som förhoppningsvis snart är en demokrati. Idrottarna är en större kraft än politiker i morgonsoffan som sitter och gäbbar.

Idrott och politik hör ihop, men Sveriges utrikesminister heter inte Susanna Kallur (även om det hade varit trevligare), utan Carl Bildt. Och det är Sveriges regering som bär huvudansvaret för Sveriges utrikespolitik, ett ansvar man knappast tagit när Maud Olofsson, Sten Tolgfors, Lars Leijonborg & Co åkt till Kina. Det har varit mer cocktails och röda mattor än diskussioner om demokrati och mänskliga rättigheter. Att kräva att svenska idrottsmän och kvinnor ska ta det ansvar som regeringen negligerat är bara pinsamt. Vad kommer härnäst? Ska TV-kockar ta ansvaret för bostadsbristen och schlagerartister hållas ytterst ansvriga för klimatförändringarna?